Enligt data kan enknappsbatteri förorena 600 000 liter vatten, som kan användas av en person under en livstid. Om en del av batteriet nr 1 kastas ut på fältet där grödor odlas, kommer den 1 kvadratmeter mark som omger detta avfallsbatteri att bli karg. Varför blev det så här? Eftersom dessa förbrukade batterier innehåller en stor mängd tungmetaller. Till exempel: zink, bly, kadmium, kvicksilver, etc. Dessa tungmetaller tränger in i vattnet och absorberas av fisk och grödor. Om människor äter dessa förorenade fiskar, räkor och grödor kommer de att drabbas av kvicksilverförgiftning och sjukdomar i centrala nervsystemet, med en dödlighet på upp till 40 %. Kadmium är identifierat som ett klass 1A cancerframkallande ämne.

Förbrukade batterier innehåller tungmetaller som kvicksilver, kadmium, mangan och bly. När ytan på batterierna är korroderad på grund av solljus och regn, kommer tungmetallkomponenterna inuti att tränga ner i marken och grundvattnet. Om människor konsumerar grödor som produceras på förorenad mark eller dricker förorenat vatten, kommer dessa giftiga tungmetaller att komma in i människokroppen och sakta avsättas, vilket utgör ett stort hot mot människors hälsa.

Efter att kvicksilvret i uttjänta batterier rinner över, om det kommer in i mänskliga hjärnceller, kommer nervsystemet att skadas allvarligt. Kadmium kan orsaka skador på lever och njurar, och i svåra fall bendeformation. Vissa förbrukade batterier innehåller också bly av surt och tungmetall, vilket kan orsaka mark- och vattenföroreningar om det läcker ut i naturen, vilket i slutändan utgör en fara för människor.
Batteribehandlingsmetod

1. Klassificering
Slå sönder det återvunna avfallsbatteriet, skala av zinkskalet och bottenjärnet på batteriet, ta ut kopparlocket och grafitstaven, och den återstående svarta substansen är blandningen av mangandioxid och ammoniumklorid som används som batterikärna. Samla in ovanstående ämnen separat och bearbeta dem för att få några användbara ämnen. Grafitstaven tvättas, torkas och används sedan som elektrod.

2. Zinkgranulering
Tvätta det avskalade zinkskalet och lägg det i en gjutjärnsgryta. Värm den så att den smälter och håll den varm i 2 timmar. Ta bort det övre lagret av avskum, häll ut det för kylning och släpp det på järnplattan. Efter stelning erhålls zinkpartiklarna.

3. Återvinning av kopparplåt
Efter att ha plattat ut kopparlocket, tvätta det med varmt vatten och tillsätt sedan en viss mängd 10% svavelsyra för att koka i 30 minuter för att avlägsna ytoxidskiktet. Ta bort, tvätta och torka för att få kopparremsan.

4. Återvinning av ammoniumklorid
Lägg den svarta substansen i en cylinder, tillsätt 60oC varmt vatten och rör om i 1 timme för att lösa all ammoniumklorid i vatten. Låt det stå stilla, filtrera och tvätta filterresterna två gånger och samla upp moderluten; Efter att moderluten har vakuumdestillerats tills en vit kristallfilm uppträder på ytan, kyls den och filtreras för att erhålla ammoniumkloridkristaller, och moderluten återvinns.

5. Återvinning av mangandioxid
Tvätta den filtrerade filterresten med vatten i tre gånger, filtrera den, lägg filterkakan i grytan och ånga den för att ta bort lite kol och annat organiskt material, lägg det sedan i vatten och rör om helt i 30 minuter, filtrera det, torka filterkakan vid 100-110oC för att få svart mangandioxid.

6. Stelning, djup begravning och lagring i övergivna gruvor
Till exempel utvinner en fabrik i Frankrike nickel och kadmium från det, som sedan används för ståltillverkning, medan kadmium återanvänds vid tillverkning av batterier. Resten av förbrukade batterier transporteras i allmänhet till speciella deponier för giftigt och farligt avfall, men denna praxis kostar inte bara för mycket, utan orsakar också avfall, eftersom det fortfarande finns många användbara material som kan användas som råmaterial.